Författarintervju med Maria Imre-Andersson om I länder bortom illamående,

Berätta om din bok!


     I Länder Bortom Illamående finns det berättelser om hur man kan må när livet bankar på en som allra värst.
Här finns också det magiska, fantasifulla och vackra, som hjälper en människa igenom olika svårigheter.

     Med mina illustrationer och bilder i texten beskriver jag min önskan att man ska få möta sina inre demoner, och samtidigt kunna besegra dem med hjälp av magi och fantasi, när detta är möjligt.

      Jag berättar om hur en människa kan känna så mycket skuld och skam att hon slår ner hårt på sig själv, och hur ångest och panikkänslor leder till att man segnar ner och inte orkar något annat än att ligga och hålla om sig hårt, hårt. Den handlar om de som är till bredden fyllda av idéer och som bränner ut sig i båda ändor, och när depression verkligen pressar ihop en människa till intet.  Här finns de som går vilse i de stora grottorna längst inuti, där de har stängt dörren och kastat bort nyckeln.

     Boken är en resa igenom livet både inombords och utombords där man får ledsagas av sällsamma hjälpare med finurliga verktyg som hanterar utmaningarna, som stödjer, håller om och ihop en besökare under dennes vistelse i de olika länderna bortom illamående.

 

Hur kom boken till? Var det en färdig idé eller växte den fram under skrivprocessen?
Idén till boken fanns inte från början, utan den växte fram.

 

     Jag var för några år sedan i en intensiv, kreativ process med att måla och rita, och samtidigt började jag skriva mer och mer om allt som föll mig in. Det var olika berättelser om allt möjligt som jag samlade i olika anteckningsböcker.

     När jag skulle illustrera boken med mina bilder, så såg jag att berättelserna i boken fanns i bilderna innan jag började skriva den.

     Jag skrev denna bok mest på nätterna, och jag vaknade ibland med papper och penna och suddgummiludd i hela sängen och en text som jag knappt kom ihåg att jag skrivit.

 

Vad får dig att vilja skriva? Vad inspirerar dig?

     Det som inspirerar mig allra mest är bilder. Varje gång jag ser en bild som drar min blick till sig, så ser jag en historia, en berättelse. Det finns bilder överallt. I naturen, i tapeten, i trägolvet, i en människas ansikte och ögon.

     Jag tycker mycket om ordlekar. Ordens vanligaste betydelser, konstiga ord, ovanliga ord, märkliga ordbetydelser, och så tycker jag mycket om att vända på orden och deras innebörd till någonting annat.

 

Hur reagerade din omgivning på ditt författarskap?

     Jag har fått mycket uppmuntran, glada tillrop och positiva reaktioner på mitt skrivande. En och annan har sett helt oförstående ut. Och det är ok det med.

     Några gånger när jag har vaknat på morgonen och läst igenom det jag skrivit på natten, så har jag snabbt läst upp det för min man, som knappt vaknat. Han har med halvslutna ögon tittat på mig och sagt ”Gud vad knäpp du är…”, fast med ett trevligt leende.

 

Skriver du på något nytt nu?

     Ja. På samma sätt som i denna bok, så är det olika texter som jag nu börjar få ihop till ett sammanhang. Jag har flera idéer, några med olika tankesnurror, men också berättelser om det jag funderade på och fantiserade om som liten. Det finns också en bok för barn i alla åldrar påbörjad.

 

Har du tips eller råd till andra som vill skriva en bok?

Egentligen inte.

      Det finns så många sätt att skriva på. Många har en fantastisk disciplin och skriver på bestämda tider, och andra gör på ett annat sätt. Alla har sin process, och jag tror att man måste följa den vägen utan krav på någonting annat.

     Det enda praktiska rådet jag har, är att alltid ha en anteckningsbok eller liknande med sig vart man än går. Jag har upptäckt att en del bra idéer försvinner i etern när man färdas från ett ställe till ett annat. En penna kan också vara behändig att ha med sig. En som fungerar.

     Jag tycker om papper, penna och suddgummiludd, även om jag tillstår att datorn är en tillgång.

 

Varför ska man läsa din bok?

     Jag tror att man kan känna igen sig. Och att man kanske kan se sig själv i ett annat skimmer en kort sekund, se inåt i sin egen spegel och kanske le lite. Trots allt. I denna galna värld. Jag skulle vilja att boken löser upp något litet av allt det gravallvarliga som omgärdar olika psykiska tillstånd och ohälsa. Och att man emellanåt kan försöka närma sig detta från ett annat håll.

     Jag vill också visa att det här verkligen inte är någonting att leka med, utan är ytterligt svårt, men att det kan underlätta med fantasi och magi, både att förstå och att hjälpa. En del fyrkantiga sätt att försöka lösa problem på kanske inte hjälper alla gånger. I alla fall inte när det gäller orimliga krav på en persons förmåga att hastigt ”må bättre”, bara för att det är bestämt så i en budget.

     Det här är en bok som handlar om livets avigsidor på ett annat sätt än vad som är vanligt. Och om man samtidigt vill läsa om fantasifulla förklaringar och annorlunda sätt att lösa upp inre knutar, och som inte är brukliga annars, så kan denna bok bjuda lite på det.

 

Vad gör du när du inte skriver?

     Jag målar mest. Akvarell-, akryl- och oljemålningar, jag skapar med olika material. Jag umgås oftast med målarvänner och är också med i en grupp konstnärer som målar tillsammans och sedan samtalar om bilderna genom bildsymbolik. I denna grupp har jag fått stort stöd i mitt bildskapande och skrivande.

    Min familj betyder allt för mig och de får mycket stor del av min tid. I boken finns ett stycke som handlar om när vi fick vårt första barn. Hans svårigheter i livet, hans hälsa, kärleksfullhet, glädje och starka vilja att utvecklas inom områden som är självklara för andra, har inspirerat mig och engagerat mig mycket på olika sätt sedan han föddes. Det är en sällsam gåva med barn.

 

Vilka vill du helst ska läsa din bok?

     Jag skulle vilja att de som möter varandra i detta gränsland där man någon gång befunnit sig, eller träffat på någon, med en inre själsplåga, läser min bok. Kanske fantasin kan få sig en liten knuff för de som läser och har en tanke om ett annorlunda sätt att bemöta inre krångligheter än de nu vanligast förekommande sätten.

     Boken är skriven till de som finner livet något absurt, och som mött eländes elände, men som understundom eller samtidigt ser det vansinniga i allt och är roade av ordlekar, fantasi, och magi i samma rum som inre våndor.  Även om det kan verka något märkligt, känner att det inte är märkligare än någonting annat.

     Jag skulle vilja att de som drabbats av sorg, ångest, mani, depression eller andra arbetsamma sinnestillstånd läser min bok, och jag har skrivit boken för att dela med mig både av min erfarenhet och mina egna upplevelser och att jag tar illamående på allra största allvar, med inslag av galen och tragikomisk frustration.